Ungar

Har funderat på en sak, nämligen varför föräldrar pressar sina barn så mycket. Ska nu bättre förklara vad jag menar. Alltså är inte hela grejen med att skaffa barn att man vill ha dem och att föra släkten vidare. Inte att man ska skryta, pressa och stressa på sina ungar. Eller har jag fattat fel? Vissa människor tycks tro att hela saken går ut på att ens barn ska vara bäst, på allt! Vadå som vuxna är vi också alla olika eller hur? Kanske det saken är att man vill att ens unge ska klara sånt som man själv inte kunde eller ville. Men är det inte lite väl att bli den där skrikande pappan bredvid fotbollsplanen när ungen inte gillar fotboll eller mamman som bara måste få sin dotter att lära sig läsa innan 5 år osv. Barn ska få vara barn och inte några mini-vuxna. Man lär sig nog allt med tid och för vissa tar det mera tid och allt kan man inte lära sig. I dagens värld är din unge tydligen dum om han/hon inte kan gå innan den kan krypa, inte kan läsa och räkna innan skolan eller kan alla färger på kinesiska. Det här var ju ett överdrivet exempel, men vart leder det här, jo ingenstans! Är det för att vara bättre än andra som man vill ha ett super barn som kan och är bra på allt, så man har någon att skryta om? Och förövrigt tycker jag inte att det är något fult med att säga unge, det betyder ju samma sak som barn, barnunge och underårig.