kent

För ett år sedan den här tiden stod jag i Mariehamn på Rockoff och skrek, klappade och sjöng för fulla muggar med till kent. Hade hela sommaren med spänning väntat på den dagen och när den äntligen kom så var det värt varenda sekund. Att få stå där fjärde raden från scenen och känna sig så jävla lycklig. Att trängas och knuffas, få lite armbågar i huvudet och efteråt vara lite döv var inget som störde alls, det hör ju till liksom. Såå jävla bra var dom och ska definitivt se dom igen :)! Får fortfarande gåshud när jag hör Mannen i den vita hatten, awesome.