Ny älskling!

Köpte för ca två veckor sen julklappen till mej själv för i år, en Donna Karan New York väska. Vet att jag tidigare skrivit att jag sku vilja ha en, men tyckt att de var för dyra för min livssituation just nu. Men tänkte om och kom fram till att en märkesväska kan man se som en investering; för att den oftast är klassisk modell (aldrig ur mode), riktigt läder och håller därmed länge och så kan man med gott samvete använda den, för att man arbetat för pengarna. Eller det här i alla fall vad jag intalar mig själv just nu, lite mini ångest har jag haft, men jag anser att jag är värd den och punkt. Jag ska ta hand om den som mitt eget barn och använda den flitigt ännu när jag är 50+. Fast när jag kom på att två av mina klockor är dyrare så var den inte så hemskt dyr ändå, haha. Okej, nog tjatat om väskan, men jag älskar den redan. Har tyvärr inte haft chans att använda den ännu, men det kommer. Jag förstår att jag ibland framstår som något av en märkessnobb, men svaret är väl att när jag har pengar vill jag satsa dem rätt. På kvalité;  saker som håller och är fina. Men priset avgör ingenting, HM kan vara lika fint som dyrare märken som Tommy Hilfiger. Det handlar ju bara om yta, vem vi vill visa att vi är utåt och inuti. Kläder och accessoarer av olika märken, dyrt som billigt är ju bara något som visar vår status. Jag är inte rik och låtsas inte vara det heller, jag är stolt medelklass. Jag lever på studiestöd, studielån och de pengar jag jobbar ihop, men jag väljer vad jag köper och så är det. Vi kan alla visa något på utsida som inte finns; fast yta ser man igenom och fejk är inte fint, det är min sanning i alla fall. Här några bilder på min baby.