Att vara en bra förälder

I skolan har vi haft temavecka om missbruk och en sak som kom upp igår under en föreläsning var uppfostring. Hur föräldrars missbruk, attityder och uppfostringsmetoder överlag påverkar barnen och deras användning av alkohol och andra droger och för utvecklande av missbruk senare i livet. Där sitter jag och bara känner att ''shit, jag kommer bli en dålig förälder''. Hur faan gör man för att få vettiga och skötsamma barn? Jo, du ska inte vara för auktoritär och sträng, men inte heller för slapp utan regler, men att välja någon uppfostringsmetod mitt i mellan kan också resultera i att dina barn börjar knarka. Fick bara känslan att hur ska man göra ''rätt'' då? ganska svårt att tänka sig nu då jag inte tänkt skaffa barn ännu på hoppeligen de närmaste 5-6 åren, men man funderar ju hur man ska klara sig att uppfostra en vettig unge då man inte vet mycket om barn överlag. Menar nu inte att det skulle vara något fel på att vara ung förälder, men just nu har jag andra mål i livet än att trycka ut några barn liksom. Jag vill ha min utbildning klar, ett hem och ha det ganska bra ställt ekonomiskt innan jag börjar föda upp små miniatyrer som är beroende av mej i alla fall tills de blir myndiga. Och i min mening är man en ung mamma även om man får sitt första barn mellan åldern 25-35, gammal är man då man får sitt första barn vid typ 40. Det jag vill komma fram till är att jag tror att man kan uppfostra sina barn bättre med mera livserfarenhet och därmed på ett lättare sätt, vilket kanske då också betyder att man är äldre då man blir förälder. Ja, men tillbaka till alkoholen och knarkandet. I dagsläget skulle jag troligen svara ja på frågan om jag skulle langa alkohol (absolut inte droger, har aldrig provat själv!) till mina tonåriga barn. För att då vet jag vad dom dricker och så vet jag ju att dom ändå får tag på den från andra ställen, så har jag hellre i alla fall koll på en del av vad de dricker. Sen när jag står i den situationen om typ 15-20 år så kanske jag säger nej, men det får man se sen. Jag har själv ganska många faktorer i min barndom som kan påverka att jag kan bli missbrukare, men det behöver ju inte hända för det. Det här med uppfostring överlag är ju något man kan se på lika många olika sätt som det finns människor.  Vi brukar alltid skämta med mina syskon att inte har vi haft den lättaste uppväxten, men folk blev det av oss också. Min pappa har inte varit för sträng eller för regelfri med min uppfostran utan något däremellan och tydligen har det ju fungerat bra. Det viktigaste är ändå enligt mej att man får kärlek av sina föräldrar, att barnen respekterar en som förälder och att de förstår att det är man som vuxen som har sista ordet. Då tror jag man är en bra förälder och ger en bra uppfostring. Och jag kan med handen på hjärtat helt ärligt säga att jag tror att det sitter mycket i föräldern hurudana barn man har.