Gratis är roligt

Hej! Här har det hänt massa sen senaste inlägget sådär allmänt om livet. Jag har avverkat en vecka praktik på mödra/barn rådgivningen med några inslag av timmar på HVC. Och gud vad baby sjuk jag är nu, men med närmare eftertanke så nej, egentligen inte. Varje gång det kommer in en baby under sisådär 1 år så smälter man bara lite (ända tills dom blir vaccinerade och skriker allt vad dom orkar..), men sen när det stiger en bestämd 2 eller 3 åring in genom dörren så då kanske man ändrar uppfattning lite. Ett barn är ju ändå ett ansvar man måste kunna ta och vara beredd att ändra (kanske) hela sitt liv för. Att skaffa barn är ju inget som bara faller en in så där plötsligt för att man har tråkigt, hoppas jag i alla fall. Den här veckan har hittills bestått av konferens i skolan med massa föreläsningar om allt från huvudet till fötterna typ. Fast en positiv sak med allt lyssnande på andra som pratar har varit att kaffet är gratis och att det alla dagar finns olika organisationer som så gärna vill dela ut en massa gratis krims krams åt oss. Så när skolveckan i morgon är slut så kommer jag alltså att ha ett ganska stort lager av olika pennor, läppomada (alla tyvärr med en väldigt konstig bismak), reflexer, anteckningsblock osv. Som studerande med begränsade tillgångar så måste jag bara säga Halleluja, gotta love all the free stuff. Men jag ska varna er, folkhälsan delar ut pennor om inte fungerar ens från början, stor besvikelse där, i morgon ska jag klaga (eller helt diskret ta några fler för att se om de andra fungerar?). I morgon vankas det också fest med min vapendragare Dyddy, vi ska ha Thursday coctail och fira hennes examen! Det är nu allt för länge sen vi sågs så nu blir det massa att berätta om alla vilda (?) äventyr vi varit med om på de här veckorna. Ha en bra onsdagskväll och happy halloween :D!

Värd att se

Här är en video som är värd att se. Den handlar om vad som kommer att hända när barn inte längre rör på sig så som förut. Det har faktiskt slagit mej flera gånger mot vilket negativt håll vi är på väg i då det handlar om motion (men visst också mycket annat). Om jag jämför när jag var barn, t.ex. 10 år gammal för 11 år sedan så rörde man nog mera på sig än vad barn gör idag. Nu ska man hellre åka bil och buss också helt korta sträckor i stället för att få vardagsmotion om man går eller cyklar. Och själv lekte man ju mycket ute, i skogen, i parken, sprang och hoppade. De flesta barn i dag sätter sig framför en dator- eller tv skärm när de stiger av skolbussen och så ''motionerar'' de med att sitta stilla och spela tv-spel. Hoppas det skulle ske en förändring mot det bättre, människan är ju ändå gjord för att röra på sig. Om du vill kan du också läsa mera HÄR!

Att sakna en liten vän

Det gör ont att skriva det här inlägget, men känner att det måste göras, att få bearbeta det lite. På söndagen, alltså för tre dagar sen miste vi en av våra katter, Leevi. Han blev under en bil här nära vårt hus och klarade sig inte, men han behövde inte lida. Leevi fick bara bli lite på ett halvt år gammal och hos oss bodde han lite på fyra månader. Vi bestämde från början med min sambo då vi båda är uppväxta med utekatter att katterna ska vänja sig att vara ute och också inne. Så är det nog för det mesta på landet. Vi bor vid en väg med hastighet 80 km/h och visst visste vi från början att risken fanns att de kan bli överkörda. Det hade också hänt vår granne på andra sidan vägen med många av deras katter. Men då både Leevi och Mio har hållit sig ganska bra borta från vägen, är rädda för bilar och det har gått bra för dem att vara ute självständigt redan sen slutet av sommaren så oroade vi inte oss så mycket för att det kunde hända en olycka. Men så hände det och vilken smärta det har orsakat, skulle haft lättare att acceptera om ett djur tagit eller något sådant, det är naturens gång liksom. Men är ändå glad att den som körde bilen hade ryggrad att komma och berätta det och inte bara lämna honom vid vägkanten, som många tyvärr gör.

Jag är en person som kanske älskar för mycket (om det nu är möjligt). Men jag tycker om och älskar av hela mitt hjärta så nu känns det så otroligt tomt att ha mist en liten vän.

Katterna blev från början som familjemedlemmar och vi har inga planer på att skaffa barn ännu på några år så för mej blev de lite som våra barn, någon att ta hand om helt enkelt. Leevi var från början mera äventyrlig och orädd, klättrade högt i träd, trivdes bättre ute osv. Mio är mera lugn, försiktig och trivs bättre inne i värmen. Jag är jätteglad att vi har Mio kvar, så här inte blev helt tomt och tyst, men han verkar också lite ensam då han nu har mist sin lekkamrat och ''bror''. Han går runt ute och söker och väntar vid dörren, men han vänjer sig nog också. Han fick också ta farväl för att det kändes viktigt för mej, och som han försökte väcka sin kompis, men det gick ju inte. Efter att vi skaffade egna katter så har jag insett hur mycket man faktiskt kan älska ett djur, och den ovillkorliga kärleken och glädjen de kan ge en tillbaka! Jag kan ännu inte förstå att Leevi inte längre ska komma springande emot mej då jag kommer hem, ligga i famnen och spinna, sova med oss på natten och väcka mej 4.30 genom att hoppa runt i sängen och bita mej i handen. Också i dag då jag kom hem från Åbo så kändes det konstigt att det var bara en katt som väntade där innanför dörren. Leevi fick ett bra men kort liv, vi fick honom bara till låns, fast minnen har man alltid kvar, som tur. Jag vet att det blir bättre med tiden, men just nu måste jag få sörja vår älskade fina Leevi kissa. Livet måste gå vidare, och det gör det, fast man vill eller inte.

 

Det där med politik

Hej! Här har dagens självstudier bestått av att läsa Regeringsprogrammet (på ca 100 sidor, med minimalt radavstånd) och tolka det utgående från olika kriterier. Nu kanske ni precis som jag tänker att vad i hela fridens namn har jag för nytta av det då jag ska bli hälsovårdare? Varför måste jag läsa olika dokument med lagar och sådant då jag vill ta hand om människor och inte ska bli någon politiker. Vad har jag för nytta av att veta att regeringen strävar till att göra Finland till Europas tryggaste land och att de har som mål att göra finländarna till världens kunnigaste folk fram till 2020. Men come on, vem tror ni att ni lurar liksom? Politik och sådant skit (ursäkta, men känner inga speciellt varma känslor för det..) har aldrig intresserat mej så mycket och kommer antagligen inte ändra åsikt i framtiden heller. Jag är okej med att andra bestämmer och att min åsikt kanske beaktas genom att jag röstar på regering, i kommunalval eller presidentval. Och jo, visst förstår jag att det är viktigt att känna till patientens rättigheter och så vidare, men texten kunde kanske göras lite mera intressant? Nåjaa, det var dagens studie synvinklar, nu ska ännu en självutvärdering skrivas och en handledningsplan funderas på, sen tar jag helg! Och på tal om om kommunalval, så är det bra att någon del av min familj ändå försöker påverka och inte är lika passiv som mej. Så bor du på Kimitoön kom ihåg nr 65 när du röstar :)!

Att prova något nytt

Godmorgon! I går var jag verkligen äventyrlig och köpte en tesort som jag aldrig provat förut, Indian Chai. Namnet lät sådär måttligt exotiskt, men hur det är gott, smakar äppel med kryddor, juligt och lite indisk mat typ. Saken är den att jag är ganska inrutad och rutinmässig när det kommer till mat och dryck, om man vill kalla mej tråkig så varsågod. Men är absolut inte kräsen och provar gärna nya maträtter, är uppfostrad att man smakar på allt, äckligt eller inte. Fast just på te fronten vågar jag aldrig. För tänk om det sen är genom äckligt och inget du kan truga vidare på någon annan. Men det här var en succé, så gillar ni lagom mystiskt, try it people! Nu ska jag börja gå iväg mot skolan där ett grupparbete ska lagas färdigt, sen blir det andra skoluppgifter och lite träning resten av dagen. Kent får ta äran för dagens låt, antar att många inte lyssnar på de låtar jag lägger hit, men den här är en av mina favoriter så den får vara med ändå. Ha en bra onsdag :)

Bevis på att jag faktiskt lagat mat i lägenheten (tråkigt till bara en själv, och så blir det så mycket..)

 ''Du väljer själv, hur långt du vill gå. Hur kan det vara så svårt. Har du svårt att förstå?
Du har din stolthet. Sätt hårt mot hårt. Säg aldrig Ja, när du menar Nej''

Du gör min dag

Hej! I dag känns det faktiskt som livet är på min sida för en gångs skull (har ju ofta sån otur). Vill speciellt tacka och bocka för min lärare som godkände min vårdvetenskapsrapport och nypa mej i armen igen för att faktiskt förstå att den är igenom. Varför det verkar så otroligt är för att jag aldrig känt mej så förvirrad över en uppgift och om jag hade varit tvungen att komplettera så har jag ingen aning om var jag hade börjat. Förra veckan var ett helvete (ursäkta ordvalet). Men hela veckan verkade min otur verkligen vilja få mej att känna mej värdelös. Föll på en trappa, allt kändes allmänt jobbigt och bilen gick inte igenom besiktningen och gick dessutom sönder just där, så nu kan man inte bromsa och den är i körförbud. Allt detta ledde till att jag istället för att festa på lördag kväll låg hemma i soffan och åt överdos av chokladkex med världens dåligaste humör. Gårdagen började inte heller så bra, sambons bil startade inte på morgonen då akkun var slut så Jessica fick köra 20 km extra bara för att hämta mej, snällt att man ändå har vänner som ställer upp! Men bestämde mej att det inte får förstöra min dag fast morgonen började dåligt. Så hoppas på en gladare vecka med mindre otur den här veckan. Men tror inte jag vågar besöka Stockmanns Hullut päivät, för blir säkert påtrampad eller nerknuffad i nån rulltrappa, så bäst att stanna hemma och spara pengarna i stället. I dag har jag och Jesse också varit tillsammans 7 år och 5 månader, heja oss! Brukar inte hålla koll på månader, utan bara år, men råkade märka det så är väl värt att nämna. Ha en bra tisdag :)

Att förbereda sig

Sitter här köket med en kopp kaffe och bara njuter av att solen skiner. Hoppas det fina vädret håller i sig resten av dagen. Regn och fukt behövs väl också, men nån måtta måste det väl ändå vara. Och ja, det där med kaffet. Jag har aldrig tidigare varit någon stor kaffedrickare, när jag var ca 6 år så drack jag alltid kaffe hos farmor med typ 6 sockerbitar och halva koppen mjölk, men efter det har jag aldrig riktigt gillat smaken. Nu har jag plötsligt ändrat mej och dricker faktiskt kaffe nu och då, vuxenpoäng där? Fast känner på mej att te kommer nog vara mera min grej också framöver. Då det är något riktigt speciellt med en stor rykande kopp te och alla dom olika smakerna som finns, bara att välja och vraka. I dag väntar en fartfylld dag med mycket program; bilen ska besiktas (och håller tummarna för att den kommer i genom), lite skolgrejer ska fixas, borde få upp nya gardiner i vardagsrummet, gå långpromenad och i kväll blir det lite dricka med tjejerna. Om jag hinner så borde också ett stycke pappa, småsyskon, farmor och farfar besökas, men annars får det göras i morgon. En dag fylld av ganska skojiga saker så är väl bara att sätta igång. Har redan i morgon varit igång med kameran i högsta hugg så här får ni lite bilder också. Fotar ganska mycket, det ena och det andra, men tyvärr hinner inte alla bilder hit till bloggen, ska försöka förbättra mig där! Nu vill jag bara önska er en skön lördag :)

Konstigt hur lätt man glömmer att man har en tatuering, ibland blir jag till mej då jag ser den där på ryggen. Den har efter ca tre år blivit en del av mej så tänker inte så mycket på just den, men det den symboliserar finns där i tankarna nästan varje dag, det svåraste delen av mitt liv, att inte ha dej här för att få uppleva tillsammans, berätta, känna, dela glädje och sorg.

 

Att planera en middag

Godmorgon världen! I dag har jag självstudier så är ledig, men vaknade redan kl.8. Fast kanske jag får mera gjort då är vaken lite tidigare, men har hittills inte ens tagit mej upp från sängen. När man tittar ut genom fönstret så skulle man nog vilja stanna under täcket hela dagen. Höstväder med regn och rusk är ju inte direkt nån favorit, men mysigt då man får vara inomhus. Ska försöka få lite skolarbeten gjorda i dag och på eftermiddagen kanske vi får besök av Syster med familj, trevlig start på helgen. Jaa, men nu då till rubriken.Till Becca på hennes 22-års dag gav jag och Jesse en tre rätters middag som ska tillagas nästa lördag. Saken är den att nu är jag på riktigt skitnervös och orolig vad vi egentligen tänkte med presenten. Sambon är definitivt ingen kock (om man inte räknar att steka ägg och koka makaroner) och jag kan nog inte så mycket som jag tror heller (misslyckanden lär man sig av?). Dock är en av Beccas stora passion att laga mat av alla de slag så jag hoppas att vi inte gör henne allt för besviken eller ger henne nån form av trauma eller matförgiftning. Att planera en tre rätters meny är ju heller inte det lättaste, just nu lutar det mot sallad till förrätt, någon form av kyckling till varmrätt och citronpaj med maräng till efterrätt. Har aldrig gjort maräng förut och har för mej att det är lite svårt, ni som vet är det så? Önskar er en trevlig dag och hoppas ni inte måste spendera den ute i regnet!

Trött studerande

Kanelbulledagen var ju igår

Att vara besegrad

Hej! Det är nog en bitter tjej som sitter här och skriver, men ska försöka att fatta mitt gnäll kort. Skulle ha en soffa hit till lägenheten, men efter att ha konstaterat att den var för stor och trappuppgången för liten så insåg vi den bittra sanningen och gav upp. Så nu blir det väl att fortsätta sova på golvet på en obekväm madrass eller sen att hitta en annan lösning (som ryms in vill säga). Nu ångrar jag mej verkligen ännu mer för att jag i våras gav upp en bra lägenhet i ett höghus (med normala trappuppgångar) som var mera centralt, för att flytta till ett ganska mystiskt område och bo i ett trähus. Fast att ångra sig är inte bra, man ska försöka göra det bästa av situationen och vänja sig istället. Så det ska jag göra nu och surfa lite på Ikea för att se om de har nån möbel som går in (troligen inte så svårt då allt kommer i paket i 70 delar typ). Det finns ju större problem i världen! Här som avslut en av favorit låtarna just nu, ha en bra kväll :)