Halvan anländer hem

En av mina bästa tjejkompisar Janina har tillbringat en månad i Spanien på praktik och snart kommer hon äntligen hem. Fast jag bor mest i Åbo och hon i Kimito så ses eller hörs vi ju inte hela tiden, men nog har det känts att hon varit långt borta och länge. Alla vet väl eller kan tänka sig hur det är att sakna sin andra hälft? Jag har flera gånger under den här månaden tagit upp telefonen och tänkt ringa som vanligt och fråga om vi ska ses. Men snabbt har hjärnan påminnt mej om att hon är i ett annat land. Nog har vi hörts några gånger under de här fyra veckorna, men väntar nog mest på att få höra hur hon haft det och se alla foton och hur brun hon blivit. Och få berätta allt både bra och dåligt som hänt under den här månaden vi inte setts. Funderar redan på hur jag ska klara mej när Ina åker som au-pair till San Fransisco i ETT ÅR? Ett år utan att träffa Ina med sin härliga fräcka personlighet. Tur faan att det finns skype och är sjukt sugen på att åka på en kort semester till SF, men där säger nog bankkontot stopp, tyvärr. Och för att göra en sak klar så är jag inte beroende av mina vänner. Jag trivs i mitt eget ensamna sällskap också, men de gör mej ändå till den jag är och de är alla fina på sitt eget vis. I dag är det också Janinas 21-års födelsedag, så STORT grattis Jansko :D!