Det här kommer bli ett ganska långt, mycket personligt och kanske lite råddigt inlägg, så hoppas ni orkar läsa. Självförtroende och självkänsla är ju något som vi alla blivit tilldelade i olika stora mängder. Min mängd av någondera har aldrig varit så stor. Jag var redan som barn ganska osäker, blyg och tillbakadragen vilket alla i någon mån har följt med mej in i vuxenlivet. Nu vill jag bara säga att det är okej att vara osäker, rädd och blyg. Blir alltid så arg inuti när jag ser alla tonårstidningar som tutar ut ''så här höjer du din självkänsla, bättre självförtroende NU osv. Jo, jag fattar deras poäng, men tror ändå att självförtroende är något man måste bygga upp själv, med sina egna metoder. För mej har aldrig att stå och glo i spegeln och säga ''du är bra, jag älskar mej själv'' riktigt fungerat (är det ditt sätt så fortsätt med det..). För då hånskrattar nog då den Diane som stirrar tillbaka. Med att lära känna sig själv kommer också mera självförtroende. Jag har i mitt liv mått riktigt psyksikt dåligt tre gånger; en i tonåren, då jag gick i yrkkis och då jag flyttade till Åbo för 1,5 år sedan. Men varje gång jag fallit så har jag tagit mej upp igen och det har fått mej att växa som person och därmed också gett mej mera självförtroende. Det jag vill ha sagt är alltså; kom ihåg att alla har inte bara bra dagar, det är helt tillåtet att vara ledsen och arg och våga ta steget ut och falla, fast du känner dej rädd och det innebär ångest och osäkerhet, så kommer du att växa och att må dåligt kan alltid efteråt bli en positiv erfarenhet om man svänger det så. Det är viktigt att kunna visa känslor, också negativa sådana. Om jag är ledsen eller arg försöker jag oftast inte dölja det med ett fejkat leende, för tyvärr syns det igenom hur man egentligen mår. Och varför ljuga? Börja istället vara mera ärlig mot andra och fram för allt dej själv och våga visa vad du känner där inne istället för det som förväntas av dej!
I dag har mitt självförtroende växt och jag känner mej själv bättre än tidigare, men visst kommer den där osäkra och rädda personen i fel situationer fram ibland och då vill jag bara trycka in den i ett hörn och säga att här bestämmer jag. För vem du än frågar, så är det du som känner dej själv bäst och därför du som har de bästa svaren. Här ännu en låt som avslut som beskriver att våga vara osäker ganska bra; av Avril som höll min hand genom mina tonår (den här låten är ny, men hennes äldre låtar är de jag har närmast mitt teini-hjärta). Alla gånger det kändes riktigt jobbigt var det henne som jag lyssnade på och så fick musiken mej att må bättre. Visst har jag fina vänner och en familj som stöd i mitt liv, men är man bra på att låsa in känslor och slänga bort nyckeln så har i allafall musiken alltid hjälpt mej. Det är väl ett sätt att lägga över sina problem på något annat och fly in i en egen värld. Ni får väl tolka den här råddiga texten som ni vill, men hoppas ni förstår vad jag vill få fram; våga vara osäker och trampar någon på dej så stig upp igen, det var inte du som stod i vägen, utan de som försökte trycka ner fel person!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar