onsdag 29 februari 2012

Att vara på plats

Fick en förfrågan att berätta om vår förlovning. Finns egentligen inte så mycket att berätta tyvärr, det var enkelt och inte mycket romantiskt, sådär typiskt mej och Jesse, simpelt och lätt och slätt liksom. Inte vet jag riktigt vad jag ska skriva, eftersom jag inte är så traditionell så var det jag som frågade, han visste ingenting innan. Visst har det diskuterats några gånger på de senaste åren, men vi båda har känt att det varit lite onödigt. Man är ju ändå tillsammans, ring eller inte. Men nu så hade jag igen på den senaste tiden funderat att varför inte? Nu kändes det bara rätt att göra, för alla gör sina misstag och det här var mitt sätt att visa att det är Jesse som har mitt hjärta. Troligen kommer vi att gifta oss någongång i framtiden, det får tiden utvisa. För vissa betyder ju att förlova sig att man måste gifta sig helst inom en viss tid, men som sagt det tycker jag är upp till var och en. Nu är ringen för det mesta på plats på mitt vänstra ringfinger och jag kan inte annat än att nu och då stanna upp och bara beundra den. För den betyder för mej hoppeligen evig kärlek och att få spendera mitt liv med den man jag älskar mest.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar