Att förstå

Hej! Att efter igår ha publicerat ett inlägg i en av mina dystraste stunder och få så fina kommentarer så vill jag tacka och bocka jag till er som gjort min dag. Visst ska livet inte alltid vara en dans på rosor (och tro mej, det har jag nog fått lära mej från början). Tyvärr är jag den som ändå oftast vill ge upp och inte försöka vidare, men alltid tar den där envisheten ändå över, tack och lov. Alla har vi väl dåliga dagar då det vi egentligen vill inte känns så hemskt lockande och smakar ganska skit med att börja på uppgifter som man inte förstår. Då är det bara att börja nysta ut vad som egentligen är problemet och just nu så är det nog det att det känns långt mot slutet. Bara två år kvar tänker jag ibland, men sen ibland så känns det som hundra. Men visst har ni så rätt, det kommer att belöna sig i slutändan. För då får jag hoppeligen ett jobb jag trivs med och en lite större lön än vad jag skulle ha fått som ''bara'' närvårdare. Alla stiger ju inte heller upp varje dag i veckan och tänker att ''jess, nu får jag gå till det där jobbet jag älskar i dag igen'', am I right? Men för att tydliggöra en sak så ska jag inte sluta skolan, det skulle aldrig komma på fråga. Har man kommit halvvägs så ger man ju inte upp så där bara! Så nu ska jag försöka att se lite mera positivt på tillvaron som studerande och här efter försöka hålla mitt gnäll för mej själv. För kan gissa att ni hellre läser om lite andra saker än hur trött jag är på skolan eller annat negativt. Nu blir det då att ta sig i kragen och fortsätta försöka bena ut de där delarna som ska ner på papper i den ännu bara påbörjade rapporten. Här tillslut en feelgood låt, ha en bra dag :)