Motivationen

Studiemotivationen är inte riktigt på den nivå den borde vara just nu. Efter inlämning av examensarbetet hade man ju hoppats på lite lugnare tempo. Men dom följande 3-4 veckorna innehåller allt annat än lugn på skolfronten. Det ska sittas på föreläsningar, övas i labbklassen, läsas examensarbeten, deltas i seminarier, skrivas opponentrapport, ha skriftlig tent och planeras presentationer och hålla examensarbetspresentation m.m. Orkar inte ens tänka på allt som är framför. I morgon ska vi öva akutvård i labbklassen och att få göra på riktigt och öva brukar vara roligt. Borde nu bara läsa på lite om morgondagens teman, men har ännu inte ens fått upp boken. Nästa fredag har vi tent om vård i snabbt föränderliga förhållanden. Kommer inte ens ihåg när vi senast haft en skriftlig tent, så får nu se hur det går att komma ihåg allting. Det gör ju inte heller saken lättare att skolan som vanligt har minimalt antal böcker och att jag i morgon måste lämna in dem igen, så lycka till med tentläsningen bara. Nåjaa nu till något roligare. I morgon får jag sovmorgon då labben börjar först kl.13 för min grupp. Här i lägenheten kan man dock inte sova så länge, för har ingen rullgardin, men kanske orkar på en länk innan skolan börjar om vaknar allt för tidigt. I morgon åker jag också hem till Kimito till mina pojkar; sambon och katterna that is. Men före det ska Dyddan hälsas på i Pargas. Om det är fint väder så har vi planerat att ta en cider i solen. Resten av veckan är jag ledig, utan fredagens jobb då. På torsdagen ska jag med Storesyrran och hennes barn på loppis. Har jobbat nu 4 helger i rad igen och nån dag där emellan så ska bli skönt att ha ledig helg. Men fönstren borde tvättas på utsidan och att tvätta fönster är inte det bästa jag vet så får se hur det blir med det. Om vädret tillåter blir det nog lite fixas på gården också. Är ju roligt att bo i egnahemshus, men fy så mycket jobb med allt ibland, verkar aldrig ta slut. Jaa och på söndag är det morsdag, så då borde jag åka till mammas grav med blommor. Har ju alltid fått fira den dagen på det sättet, så börjar ju bli van. Men visst sku jag göra vad som helst för att också ha en livs levande mamma att fira, men så är det inte tyvärr. Det här inlägget blev nog aningen råddigt, hoppas nån orkade läsa ända hit!

Mio som liten, tänk vad fort han blivit stor :)