Nattuggla

Vet nu inte om det är acceptabelt att blogga då jag är på jobb, men stör det någon kan den ju kontakta mej, fritt fram. Andra nattskiftet på gångs som bäst och snart är det bara 5 timmar tills jag får starta hemåt, guud vad klockan segar sig framåt. I går var nog en tung natt, lungt på avdelningen, men tröttheten fanns där som aldrig förr. Är nog sällan så trött att jag kunde somna stående, eller påvägen hem i bilen. Klart att det är jobbigt då man varit vaken en hel dag före. Kan aldrig sova innan, så blir oftast bara att vila en stund. Men så trött som jag var på vägen hem har jag nog aldrig varit, var faktiskt rädd att jag sku somna, men att öppna fönstret hjälper alltid eller att lyssna högt på typ Rammstein. Sen har jag ju också blivit mera van från andra arbetsplatsen att vaka tillsammans med någon annan och då har man ju alltid någon att prata med. Här är man ensam och de enda att prata med sku vara patienterna, men på natten sover dom ju mest såklart. Fast tycker ändå på ett sätt mera om att vaka ensam (förutom när det är åska och strömavbrott, men båda har jag klarat av ändå), för då får man göra i sin egen ordning och på sitt eget sätt. Men att ha en annan med ger ju mera trygghet och stöd såklart. Jaa så här sitter jag då medan många andra där ute kanske sover gott, festar för fullt eller ligger redan på wc-golvet och spyr. Fast drar nog hellre in pengar en lördag natt än att slänger i väg dom på t.ex. allt för mycket alkohol. Nu ska jag utnyttja tiden till något nyttigt, göra lite korrigeringar i examensarbetet. Sov gott eller festa lugnt (men då läser ni knappast det här..) :)!